The Wanderer

Dag 1: Parkeringen väg 512, Sörbyn-Vitsjön 7,6 km

Efter mina tidigare korta vandringar upp på Larssonsberget och Kalahatten drömde jag om att vandra mer på Eliasleden om inte hela men stora delar. Äntligen skulle det ske.

Hade planerat för ett övernattnings- och vandringsevenemang med en övernattning vid Nötmyrbodarna och sen möjlighet till vandring på Eliasleden. Hade placerat en punkt i Googlemaps och navigerade dit med bilen. Svängde av på Nötmyrvägen. Efter en kort bit vid Granträskmark fanns det en låst vägbom som jag uppenbarligen missat på kartan. Som tur var hade ingen anmält sig på evenemanget. Tittade på kartan och det fanns en väg norrifrån som också hade vägbom. Körde då till parkeringen vid väg 512 strax söder om Sörbyn i Svensbyn och starten av Eliasleden. Det fanns en till bil på parkeringen. Krängde på mig ryggsäcken och tog vedsäcken i ena handen och vandringsstavarna i den andra. Startade min vandring upp mot Larssonberget i finaste vädret.

Kom till Eliasgrottan där stråtrövaren Elias bodde. Du kan läsa om Eliasleden och Elias här. Det stod en ryggsäck bredvid grottan men ingen vandrare i närheten. Fortsatte min vandring den lite tuffare sträckningen.

Efter en 1,5 km tuff och svettig vandring upp på Larssonberget kom jag till vindskyddet och grillplatsen.

Det är möjligt för två att sova inne i vindskyddet på bänkar.

Tände en brasa för matlagningen. Mannen med ryggsäcken kom upp och vi hälsade på varandra. Hans fru och dotter hade andra planer denna kväll så han skulle laga mat och sova ute en natt istället för att se på tv hela kvällen.

Grillade chorizo som jag åt i bröd. Grillade sen marshmallows till efterrätten s’mores. Det var gott att äta till en kopp te. Mannen och jag hade intressanta diskussioner om friluftsliv, allemansrätten, yrkesliv, kulturella skillnader och mat. Vi hade något gemensamt att vi båda gillade att äta gädda. Han bjöd mig att smaka på en riktigt god gryta som han lagade över elden med fläsk, lök, korv, vitlök och tabasco.

Jag packade ihop och tackade för ett trevligt möte. Han skulle sova i vindskyddet och jag skulle fortsätta till Vitsjön för övernattning.

Anslöt till Solanderleden som numera är Piteås längsta vandringsled då Eliasleden tidigare var den längsta.

Passerade Högberget på min högra sida.

Gick över sundet mellan Kocksjön och Mjösjön på en liten bro.

De blodtörstiga flygfäna kalasade på mina ben. Dumt nog tog jag inte med mig långbyxor.

Kom till Djuptjärnen där en man på parkeringen sålde fiskekort till två engelsktalande fiskare. Det fanns en liten campingplats, dass och en stor grillkåta.

Det fanns också spänger, bryggor och flera grillplatser efter Djuptjärnen.

Kom till en koja som jag övervägde att övernatta i.

Två hade rymts att sova i kojan. Fanns en kamin i mitten.

Vedförråd i förgrunden och dass bakom.

Bestämde mig dock för att jag ville sova vid Vitsjön som planerat så kom jag lite längre på min vandring.

Kom fram till Vitsjön med fin sandstrand som hade passat för bad.

Det fanns ett till synes nybyggt vindskydd, vedbod och dass på den östra stranden med en tillhörande brygga.

Gick vidare på Eliasleden till kåtan.

Kom till kåtan med dass, grillplats, bänk och ved utanför att såga.

Fin strand nedanför kåtan och grillplatsen.

Det gick inte stänga igen dörren ordentligt så jag använde mina två stavar för försöka hålla ute de blodtörstiga flygfäna. Tände en mysbrasa. Kröp in i sovsäcken för att upptäcka att det var mycket surrande mygg inne kåtan. Klappade till dem när de landade på ansiktet. Drog igen sovsäcken så det blev ett litet andningshål. Det blev svettigt så jag tog av mig den sjöblöta skjortan. Vaknade av och till av surrande myggor under natten.

Dag 2: Vitsjön-Kalahatten-Nötmyrbodarna 16,6 km

Vaknade till en svalare dag och det var gråmulet. Saknade långbyxor. Myggen hade dragit sig tillbaka. Fåglar sjöng sina sånger. Göken gal på håll. Jag lyssnade på P1 om föräldraskap. Lagade frukost i form av gröt, te och ölkorv.

Molnen började skringra sig och temperaturen steg. Jag lade mig en stund på liggunderlaget och lyssnade på P1 och skrev i bloggen.

Packade ihop mina saker. Jag hade bestämt mig för att utöka min plan och vandra till Kalahatten för lunch. Sen vandra via en skogsbilväg till Gråheden och vandra en bit till Nötmyrbodarna.

Jag passerade två unga fiskare som berättade att de hade inte fått någon fångst ännu. Ett fiskekort kostade 100:- per dag och då fick man behålla fyra regnbågsforeller.

Jag passerade flera fiskare som precis börjat fiska denna morgon.

Det fanns en bred ramp ner till en brygga så rullstolar och barnvagnar kunde ta sig ner. Vid bryggan satt det fast ett kastspö med en bjällra linan ute. Det satt två farbröder bredvid grillplatsen. Jag sa att jag ska inte skulle röra kastspöt. Kort därefter plingade det i bjällran och en av farbröderna gick dit med raska steg.

Längre upp såg det ut som en liten camping. Det fanns en grillplats och ved. En grupp med barn och vuxna kom till parkeringen och det var scouterna. En kvinna berättade att de hittat på aktiviter för flera år framåt under sin vandring. Hon pratade om att vandra hela Solanderleden fördelat på flera tillfällen. En av ungdomarna berättade att Eliasgrottan är vid skylten och att det finns trappor ner. Eliasgrottan är inte skrevan som jag tidigare har trott är Eliasgrottan så även på denna tur.

Följde vägen en bit och vek av på Eliasleden mot Kalahatten.

När jag kom till Tryträskhällorna hörde jag något som hackade på ett träd. Jag fick se två spillkråkor klättrade på en tall och som försvann på baksidan. Gick närmare trädet men de var inte där när jag kom fram.

Passerade en flottningsränna och en liten bro gav passage över vattendraget.

Där Eliasleden gick hade en skogsmaskin skapat stora sår i marken.

Vandrade sen på gamla Kalamarksvägen.

Vandringen började med klipphällar.

Snart kom jag till en plats med åtminstone tre grillplatser och flera bänkar.

Sen blev det ett parti med skog.

Gick upp på toppen av Kalahatten men jag ville ta lunchen vid vindskyddet så jag gick ner en liten bit från toppen. Lagade makaroner med tonfisk och pesto. Jag var mycket hungrig så åt en påse med torkade bananer innan maten blev klar. Skjortan var sjöblöt och jackan var blöt på ryggen så hängde upp dem på tork. Efter lunchen blåste jag upp kudden och vilade i vindskyddet. Somnade i nästan en timme. Det blåste upp och väderprognosen visade att det skulle börja regna 15:00. Jag behövde starta min vandring mot Nötmyrbodarna för att hinna en bit innan regnet startade.

Jag såg en stig på kartan som skulle vara en genväg. Det gick inte att se var stigen började i terrängen så jag följde markeringen i kartan och gick stiglöst. Efter ett tag såg jag svaga rosa markeringar på träd och elstolpar. Sen såg jag inte längre markeringarna så följde markeringen i kartan igen.

Kom till slut till en skogsbilväg. Öppnade Min Karta som har bättre detaljrikedom och då såg jag bättre hur jag skulle vandra vidare.

Gick ner på väg 512 och följde den till Västra Kalamark.

Svängde av mot Västra Kalamark.

Vek av på Hermans väg enligt en vackert snidad skylt.

Kom upp på skogsbilvägen där det fanns en vägbom. Det hade börjar falla ett lätt regn så jag drog på mig skalkläderna och regnskyddet på ryggsäcken.

Såg flera olika skyltar efter vägen och fler av de vackert snidade svarta skyltarna.

Det var massor med renskit efter vägen. Hade aldrig sett så mycket. Såg ut som om det var gödslat efter vägen.

Regnet och vinden ökade 15:30, ganska precis enligt väderprognosen. Det var svårt att fotografera skarpa bilder då det hamnade vatten på kameralinserna.

Passerade en liten stuga. Det låg sand på vägen efter stugan.

När jag kom till sista vändplatsen vid Gråheden var det en kort vandring till Solanderleden som var en tvåspårig stig efter fyrhjulig motorcykel.

Passerade Stormyran på min högra sida som hade spår efter fyrhjuling.

Kom till skylten Nötmyrbodarna och det fanns rester av en gammal gärdsgård.

En öppen gräsyta öppnade upp sig med dass, grillplats, vedbod som var nästan tom, dass och sovkojan.

Den här vackra sången passar platsen som en gång i tiden hade bofast befolkning och sen var fäbod. Nötmyrbodarna fungerade som fäbodvall ca 1850-1890. Före det var detta Brändå kronobygge och fast bosättning fanns till 1850-talet. Det rann ett vattendrag runt området.

Jag gick in i kojan och tog av mig de blöta kläderna och hängde upp dem på tork. Blåste upp liggunderlaget och kudden och kröp ner i sovsäcken. Vilade en stund. Klev upp sen och lagade middag.

Kojan flyttades till Nötmyrbodarna under 1930-talet. Den fungerade som skogsarbetarbostad fram till 1950-talet. Kojan användes också vid myrslåtter och jakt. Det fanns en mapp med bilder och text som som beskrev restaureringen av kojan 1998.

Samma dag som jag kom till kojan besökte en far och son kojan och fadern hade tillhört det sista skogsarbetarlaget 1952 som bodde i kojan.

Jag blev ganska frusen så jag låg en hel del i sovsäcken under kvällen och skrev i bloggen.

Dag 3: Nötmyrbodarna-Parkeringen väg 512, Sörbyn

Vaknade till en strålande solig dag. Lagade grötfrukost och lyssnade på P1.

Gick på dass och det såg ut som om vita sjöfåglar flög runt bakom träden. När jag gick ut såg jag att det var rotorbladen på ett vindkraftverk som snurrade i sakta mak bakom träden.

Gick förbi grillplatsen. Där upptäckte jag en liten bro över vattendraget.

Gick längs stigen på andra sidan och kom till en grop där Nötmyrsågen fanns som användes under 150 år och revs 1800. Här sågades skeppsplank till skutor och krigsfartyg. Tänk om människorna på den tiden visste att i framtiden skulle stora vita torn resas i närheten med propellrar. Vita torn som skulle använda vinden för att skapa energi till den nya vågen av industrialisering i Norrbotten.

Jag började gå ut från Nötmyrbodarna och det fanns flera stensatta gropar längs vägen ut som varit mjölkkällare. Dessa fungerade som kall förvaring av mjölk, ost och smör. Taken och de timrade byggnaderna ovanför källarna hade försvunnit sedan länge.

Fortsatte min vandring denna varma och soliga dag. När jag passerade Stormyran sjöng en Bofink för mig. En gök gal på håll, vinden susade i talltopparna och björklöven prasslade.

En myrstack hade byggts på spängerna och använde dem som en motorväg för sina innevånare.

Spillningen fanns längs efter hela sträckan med spänger. Undrar om det var en björn som haft ont i magen?

Kom till väg 512 som korsade vandringsleden. Här går det att parkera för att vandra 4,3 km till Nötmyrbodarna.

Passerade vägen och gick vidare på leden på andra sidan.

Kom till en liten koja som det stod Remmen på.

Klev in i kojan och den hade sex bäddar varav två av den hade madrasser. Jag lade mig och vilade en stund på en av sängarna i den svala kojan.

Det fanns ved utanför, ett dass och en grillplats. Satte mig vid grillplatsen och åt makrill på burk, russin och drack filtrerat vatten från bäcken vid Nötmyrbodarna.

Passerade Vitsjön och campingen där.

Följde Solanderleden och hamnade vid sjön och skylt Vitsjön. Vände tillbaka och såg sen den röda markeringen dolt på ett träd. Leden gick upp på ett mindre berg och sen i kanten på Rörmyran.

Jag hörde något längre bort. Lät som om det kom en vandrare. Såg sen en man som hängde från en klippa och borrade eller skruvade med batteridriven borrmaskin.

Det fanns ett lågt vindskydd med bänkar och en grillplats nära klipporna där mannen klättrade.

Efter den här skylten var det svårt igen att se leden. Jag gick fram på stigen tills det inte gick att gå längre genom ris och sly. Vände fram och tillbaka flera gånger men såg inte leden. Sen kunde jag skönja en ledmarkering och en svag stig. Kom upp på ett område med få träd och endast en ledmarkering. Det fanns en privat tomt med en husvagn, en grön kur och ett fågeltorn. Topo GPS visade att leden gick nedanför tomten. Gick sen upp på vägen till tomten som sen övergick till stig. Vek av upp mot berget. Mobilen dog så jag navigerade efter markeringarna på träden. Kom till Krossberget med vacker utsikt. Enligt en skylt bredvid är Krossberget en plats med många korpar. Såg dock inga då. Gick runt bergstopparna och sen gick leden nerför berget. Plötsligt såg jag tomten med husvagnen och fågeltornet. Gick tillbaka och stigen fortsatte åt andra hållet. Stigen försvann och jag gick efter bergssidan och sen in i tät ung skog. Efter ett tag kom jag på en igenvuxen skogsväg. Sen öppnade det upp sig och det var var grövre skog i bakgrunden. Var åter på Solanderleden. Passerade en led upp på ett berg men såg inga skyltar eller ledmarkeringar. Fortsatte framåt på Solanderleden och förstod att jag inte gick samma väg som jag startade. Jag visste dock att leden skulle ansluta till väg 512. Vid en kraftledning svängde det av en omarkerad stig till vänster. Följde den. Efter ett tag såg jag min bil på parkeringen. Jag hade inte gått längre men annorlunda. Hade velat gå upp på Larssonsberget och kolla efter min bortglömda sked och se Eliasgrottan på riktigt. Orkade inte gå upp på Larssonsberget igen och ville hinna ta en fika på Svensbylijda innan de stängde kl. 16:00.

Nästa gång tar jag med mig en utskriven karta som reserv om batteriet på telefonen tar slut. Känner nu till området bättre. Till Djuptjärnen eller Vitsjön återvänder jag gärna igen för fiske. Jag kommer att behöva återvända till Eliasgrottan för att beskåda den på riktigt. Jag återkommer gärna igen till Eliasleden. Tycker om leden och området. Det finns fler bergstoppar att upptäcka. Kommer ta med mig långbyxor nästa gång fast det är varmt.

Läs mer:

Vandring till Eliasgrottan och Larssonberget